Uppemot 500 personer är inblandade i Riksteaterns föreställning “Sång till välfärden” som efter måndagens premiär i Sollefteå nu kommer till Karlstad och Arenan på lördag. Att premiären skulle äga rum i just Sollefteå var naturligt, de senaste årens infekterade följetong om kommunens nu nedlagda förlossningsavdelning ligger nämligen till stor grund för föreställningen.

– En av ramberättelserna handlar om en lokal politiker som inför valet lovat att BB ska få vara kvar efter att en gravid kvinna har ställt honom mot väggen. Han väljer till slut ändå att lägga ner avdelningen. Men vi nämner aldrig Sollefteå i föreställningen, det här är ju någonting som lika gärna skulle kunna hända i Arvika, Kalix eller Botkyrka, säger Sara Parkman.

Hon har tillsammans med Alexandra Loonin skrivit manus till “Sång till välfärden”, som regisseras av Lisa Färnström. Skådespelaren Lennart Jähkel gör rollen som den ambivalente politikern.

– Han gör en otroligt fin gestaltning. Lennart är folklig på ett sätt som få är. Det här är en ganska hård föreställning, den stryker inte någon medhårs och när man ska berätta något som är ganska tungt och på sätt och vis politiskt är det härligt att ha Lennart som vårt folkliga ansikte utåt, säger Sara Parkman.

Musik möter teater i körverket och kompositören Hampus Norén ligger tillsammans med manusduon bakom den nyskrivna musiken. Just ämnet välfärd visade sig vara en bra grogrund för att skapa körmusik, säger Sara Parkman.

– Det som i dag kallas för det svenska körundret och är känt över hela världen växte ju fram samtidigt som den svenska välfärden. Inom allt som på något sätt har blivit benen i välfärdssamhället har körsången alltid funnits.

Och att hålla en hel kör på gott humör kan precis som strävan efter ett väl fungerande samhälle vara en tuff utmaning.

– Nån blir sur för att den får stå längst bak, en annan kanske inte kan stå under hela föreställningen. En tredje kanske är allergisk mot äpplen och vill ha morötter istället. Vem leder? Vad händer om någon blir sjuk? Vems ansvar är det?

I Karlstad kommer musiken att framföras tillsammans med Karlstadskören Hembrygden, startad 1987 och i dag ledd av Gunnel Holmgren.

– Själva verkets symbolik är att kören gestaltar samhället, hur det kan vara när man försöker göra saker tillsammans. Att det är fantastiskt och jättesvårt samtidigt. Det är det som är verkets kärna, säger Sara Parkman.

Även om de olika körerna så klart har repeterat sångerna så har de bara några timmar tillsammans med skådespelarna inför varje föreställning då allt ska gås igenom. Sara Parkman var nervös inför premiären.

– Det är som att ha uppfostrat ett barn som plötsligt ska flytta hemifrån. “Herregud, hur ska det klara sig?” Men det gick helt fantastiskt. Det var fullsatt och jättefint.

Det var mycket som lockade med projektet, berättar Lennart Jähkel när VF når honom som hastigast inför besöket i Karlstad.

– Frågor om välfärden kändes som viktiga ämnen att göra teater av, inte minst nu när det är valår. Sen är det spännande människor inblandande, alla har gjort bra grejer tidigare.

Många har säkert en bild av dig på näthinnan där du står och sjunger för full hals i “Så som i himmelen”. Vilket är ditt förhållande till körsång?

– Haha, jag kan inte påstå att jag är någon duktig körsångare, det är jag inte. Men jag och några kompisar har en hobbykör här i Stockholm. Vi träffas ungefär en gång i månaden, äter, dricker och sjunger.

Att ta in skådespelare som är “supersångare” var heller aldrig poängen, berättar Sara Parkman.

– Vi möter ju amatörsångare, föreställningen speglar hela samhället med dess olika röster. Så att Lennart inte är den säkraste körsångaren gör ingenting.

Är det era egna uppfattningar om den svenska välfärdens mående som uttrycks i föreställningen?

– Jag skulle säga att vi har gjort en systemkritisk föreställning men det är ingen partipolitisk appell. Det är klart att vi är kritiska till en viss typ av kapitalism men jag tycker inte att vi går något enskilt parti till mötes. Snarare tvärtom.

En fråga som ställs är på vems bekostnad vi egentligen har välfärd.

– Frågan ställs på olika nivåer. Vi har dels människor som lägger ner hela sin arbetstid på att det ska finnas vård, skola och omsorg men får ganska dåligt betalt. Och att vi överhuvudtaget har kunnat skapa oss en välfärd handlar ju också om att den västerländska kulturen haft mycket större ekonomiska resurser än länder i andra delar av världen.

Du kan se artikel och foto i Värmlands Folkblad.