Dalbydräkt från 1851 återskapas: “Vi handsyr det mesta”

Text och bilder publicerade med tillstånd av Värmlands Folkblad.
Text: Jonas Befält, foto: HP Skoglund

– När vi kom in så hängde den där! Och vi gick igång på alla cylindrar, berättar Ann Gullbrandsson.
Det handlar om Dalbydräkten från mitten av 1800-talet som just nu växer fram i tre kopior i Gillestugan på Kroppkärr i Karlstad.

– Det blir egentligen fyra. För det är en dam i Dalarna, som har rötter i Dalby, som hörde av sig och ville ha mönstret också. Så hon syr upp en och vi syr tre, säger Ann Gullbrandsson och tar oss med bort till borden där hon, Bibbe-Lott Åsbom Kunze och Lisbeth Gruvholm brett ut delarna de ska foga samman för att återskapa varsin version av dräkten.

– Vi handsyr det mesta, säger Ann.

Ann Gullbrandsson och Bibbe-Lott Åsbom Kunze visar hur långt de hunnit. När dräkten blir klar ska den bestå av grön kjol, grönt förkläde med röd bård, svart liv och röda fickor och detaljer med den vita, broderade blusen som accent. | HP Skoglund

Anledningen till sömnaden är den stora utställning av folkdräkter från hela Klarälvdalen som ska arrangeras till sommaren. Då fyller nämligen Hembygdsgillet i Karlstad 100 år och samtidigt firar Länshemslöjdsföreningen att det är 100 år sedan den första hemslöjdsutställningen hölls på Residenset.

– Utställningen ska pågå i tre veckor och där ska vi visa dräkter från Norra Finnskoga i norr ända ner till Hammarö i söder, säger Ann Gullbrandsson, som inför detta evenemang gjorde en inventeringstur uppåt Klarälvdalen tillsammans med Bibbe-Lott Åsbom Kunze och regionens länshemslöjdskonsulent Carina Olsson.


VF träffade alla tre i början av september när Hembygdsgillet, Länshemslöjdsföreningen och Region Värmland arrangerade folkdräktsmarknad i Alster, där även utställningen till sommaren hålls. Förfest inför nästa års folkdräktsutställning

Då var Ann och Bibbe-Lott klädda i folkdräkter från Norra Finnskoga och bjöd lite aptitretande information. Nu berättar de mer om inventeringen.

– Vi for till hembygdsgårdarna i Finnskoga och Dalby, berättar Bibbe-Lott.
– Och när vi kom till Dalby så hängde den där! Vi gick igång på alla cylindrar, ler Ann.

Ann Gullbrandsson och Bibbe-Lott Åsbom Kunze berättar hur de gick igång på alla cylindrar när de fick se dräkten vid besöket på hembygdsgården. | HP Skoglund

Det beror på proveniensen. Dräkten är den äldsta bevarade i Dalby. Det vill säga kyrkbyn mittemellan Likenäs och Sysslebäck, på andra sidan Klarälven från Branäs sett.

– I norra Klarälvdalen finns originalplaggen kvar. I de andra socknarna längre söderut är dräkterna konstruerade i mer modern tid. Och senare Dalbydräkter ser också lite annorlunda ut. Folkdräkter på 1800-talet var inspirerade av modet, de hängde ju med då också och ändrade utformningen efter modet, säger Ann.


– Den här dräkten skänktes av Sigrid Henriksson som är barnbarnsbarnbarn till hon som bar den en gång i tiden. Hon hette Karin och var född 1830. Hon bar den när hon gifte sig med Jöns Persson från Hole, också kallad Holspersgården. Han föddes 1833. Enligt uppgifterna på hembygdsgården gifte de sig 1851, säger Bibbe-Lott.

Omedelbart stod det klart att detta är dräkten med stort D, som ska lyftas fram vid den stora utställningen nästa sommar. Av de tre kopior som sys i Gillestugan blir en lite extra bröllopsmässig, som ju originalet var när Karin och Jöns gifte sig.

”Jag ska ha det här helsidentyget i livet på den”, säger Bibbe-Lott Åsbom Kunze. | HP Skoglund

– Jag ska ha det här helsidentyget i livet på den, säger Bibbe-Lott och rullar ut det svarta tyget med diskret blommönster.

– Men vi har inget riktigt brudpar till utställningen, utan det blir skyltdockor som får bära dräkterna, säger Ann.

– Om inte sonen min tänker om. När han fick höra om detta så sa han att han skulle ta sig en funderare, skojar Bibbe-Lott och ler finurligt.


Karin Perssons originaldräkt från hembygdsgården i Dalby har en rikligt veckad kjol.

– Vi följer ett mönster som vi fått hjälp att ta fram. Det utgår från originalet. Men det var en liten och smal människa som bar den dräkten, säger Ann.

Nästan 200 års välfärdsutveckling har påverkat utformningen och nu ingår mer tyg i mönstret för att rymma moderna människor. Men kanske för mycket?

Vid återskapandet följer de ett mönster som de fått hjälp att ta fram. Det utgår från originaldräkten, men har andra mått och mer tyg eftersom en del hunnit hända med människors mått under nästan 200 års välfärdsutveckling. | HP Skoglund

– Det är så mycket tyg. Nu veckar jag för tredje gången, säger Lisbeth som stuckit knappnålar tätt, tätt, tätt i livet på den gröna kjolen.

De funderar på om hon kanske ska ta in den en våd. Riktiga finkläder blir det oavsett. Och troligen var det som sådana Karin Persson använde sin dräkt en gång i tiden, även efter bröllopet.

– Vi tror hon hade den som finkläder också. Medan Jöns gick i sin dräkt hela sitt liv, säger Ann.

Bibbe-Lott Åsbom Kunze funderar över näst steg. Hon berättar att hon också vill göra en ny tur uppåt Dalby eftersom även Jöns Perssons långrock från bröllopet 1851 finns bevarad. | HP Skoglund

– På en bild i Finnbygden, tagen strax före hans död 1928, såg vi att han hade dräkten. Men då hade han vikt ner höga kragen och bar rocken nästan som en kavaj, säger Bibbe-Lott.

Holspersgården finns kvar i släktens ägo än i dag.

– Och vad vi har hört så hänger Jöns långrock kvar i klädboa, så vi ska nog ta en tur till, säger Bibbe-Lott.


Men först ska de sy klart dräkterna de håller på med.

– Ylletyget till kjolarna är vävt av en dam i Koppom och en annan dam i Forshaga har hjälpt oss med banden till dräkterna och väskorna, säger Ann, som visar hur hon håller på att brodera på den vita, blusliknande överdelen.

– Det får jag göra under förstoringsglas i dagsljus. Överdelen ska förlängas sedan så att den blir en särk under dräkten.

Knypplade spetsar, band och broderier, det är många detaljer som återstår innan Karin Perssons dräkt från 1851 är återskapad. | HP Skoglund

Den har grön kjol, grönt förkläde med röd bård, svart liv och röda fickor och detaljer med den vita, broderade blusen som accent.

– Och en vit linnehatt med knypplad spets, säger Ann.

– Och så ska vi ha sådan här guldspets på fickorna, säger Bibbe-Lott och tar fram och visar mot det röda tyget.

Ann tar upp mobilen och visar bilder på Karin Perssons originaldräkt från mitten av 1800-talet. I livet har den ett sidentyg som med åren blivit medfaret.

– Siden äter sig själv, som man säger. Det var ett köpetyg, men resten var säkert hemvävt och färgat med växtfärger.

Ann Gullbrandsson berättar att Täpp-Lars i Malung gör tennhjulen till dräkterna. | HP Skoglund

– På den tiden fanns hårda restriktioner för siden och bomull. Det kom från England och smugglades ofta in från Norge, berättar Bibbe-Lott.

– Vilka tyger som användes visade också hur välbeställda man var. I dräkter i Skåne var det till exempel mycket siden, broderier och smycken. Här uppe var det inte så mycket smycken. Men vi har tagit hjälp av Täpp-Lars i Malung som gör tennhjulen på bältena till våra dräkter, säger Ann, som berättar att till dräkterna hör också väskor som även de ska broderas.


Många timmars arbete blir det. Och inte helt billigt.

– Någonstans mellan 12 000 och 15 000 kronor i material, säger Bibbe-Lott.

– Och då är inte arbetstiden inräknad, säger Ann.

De berättar att vardera dräkt kostar mellan 12 000 och 15 000 kronor i material. ”Och då är inte arbetstiden inräknad”, säger Ann Gullbrandsson. | HP Skoglund

Hon konstaterar att i vårt grannland Norge används folkdräkterna, eller bunad som de kallas där, i större utsträckning.

– Men de börjar bli mer inne här hos oss också. Det märks bland annat på mer efterfrågan på tyger. Det kan vara lite svårt att få fram material. Men med utställningen nästa år hoppas vi att fler ska bli nyfikna på det här och få inspiration. Vi vill gärna att fler ska vara med här hos oss och sy eller väva.

Dalbydräkt från 1851 återskapas: ”Vi handsyr det mesta”